Sri Lanka

10 dagar har nu gått med tjocka släkten i sri Lanka. dagarna har bestått av lyx, mat, lyx, mat och lite kultur såklart. en oerhörd
kontrast från vår tid i mlolongo, kenya.

vi började resan i huvudstaden Colombo. det här va utsikten från vårat hotell rum på Mount lavinia.


Efter några dar med slapp va det dags att se lite kultur i bergsområdet Kandy.

först ett stopp på elefantdagiset. Bathtime full igång!


Vi skulle även upp på berget Sigiriya för att se ruinerna av ett gamalt fort/kloster.



Kultur! ett tempel med ca 152 olika Buddha statyer.


Vårt sista stopp blev Hikkaduwa. Här blev det mest surf och bad.


Nu har vi precis käkat vår sista frukost i Hikkaduwa. Nu ska vi försöka hitta en buss som kan ta oss till Colombo sedan vidare till Negombo.











Älskade Courage!

Så har man lämnat Jia courage house ännu en gång. usch lika många tårar denna gången med. de sista dagarna bara rann iväg. alldeles för snabbt...

(Brian, en av de nytillkomna. han är 13 år men ser ut som 8 . båda hans föräldrar misshandlade honom och hans rygg ser ut som ett kamouflage mönster... trots det är han så glad hela tiden...)

juldagen firade vi med ännu en brakmiddag. köpte 4st stora tuppar som blev en mkt fin gryta. I förra inlägget skrev jag att de får kött kanske 3 gånger i mån men enligt många av pojkarna så är ca 3 gånger om året mer rätt... de måste få i sig mer protin på nått sätt. kött, ägg etc. men kött är dyrt... så om någon av er skulle vilja bli månads sponsor till maten så är det bara att shoa till!

(så här snygga blev dr i sina nya fotbollskläder. alla blev tyvärr inte med på fotot)


den 26e ville jag och knut laga mat till alla. Spagetti blev det såklart! och oj så uppskattat det var. skrapade tallrikar ville ha mer och ca 4-5 kg spagetti gick åt. i kenya är pasta dyrare än ris.




fredagen spendrade vi i nairobi med Nelson och Scola. vi handlade nya skor till alla pojkarna. allid ett projekt att handla till så många. har även köpt lite skolskor till de som inte hade.


ett stort problem har uppstått i courage house byggnaden. deras vattentank som står på taket över ett av sovrummen har gjort så att taket börjat mögla. Mbonge som sover i det rummet berättde tidigare för mig att han har haft problem med hosta de senaste dagarna. när jag kollar i hans säng så ligger det massa vitt puder där. Det är möglet som trillar ner från taket och som Mbonge förmodligen andas in när han sover. såg detta i förrgår och ville göra nått åt det så snabbt son möjligt så att dr inte blir stående när jag åkt. personalen är jätte bra med afrikaner är fan inte snabba. så igår innan vi åkte till flyget så gick jag och köpte färg, pensel och metalskrapa. så vår snickare kunde sätta igår redan igår morse. Detta är ju bara en short fix men mer hans det
inte. nu trillar det inte direkt ner på dem i alla fall. jag hoppas för allt i världen att vi inte behöver riva nått...

nu är vi framme i Colombo, sri lanka. vilket ombyte! känns fortfarande lite svårt att njuta av allt det lyxiga fullt ut ( hotellet är sjukt fint). Men får hoppas att jag vänjer mig.



Merry Christmas!

Jambo allihopa!
igar var dagen fullspackad. Jag och knut borjade morgonen med att storhandla mat tillsammans med tre av pojkarna, JImmy, Mbonge och Lille Antony. Gronsaker, frukt, juice, soda, snacks, 7 kg kott m.m. De ater inte kott sa ofta sa nar det val far det sa ar det stora leenden. Tror de ater kott kanske 3 eller max 4 ganger i manaden. Inte undra pa att vissa ar sa sma. Men det ar ocksa mycket dyrt med kott for dem. Forhoppningsvis sa kam vi fa in lite fler manadsgivare sa kan de fa lite battre vardagsmat med.
 
Det blev kottgryta med Chapati till lunch. Senare pa eftermiddag/kvallen sa var det dags for klad och julklapps utdelning. Vid all sorts av utdelning av klader sitter alla pojkarna i en ring i vardagsrummet. Kladerna och dem som delar ut dem sitter i mitten och haller upp ett plagg. Fragar vem som vill ha/behover den och sa haller de som vill upp handen. Den som sitter i mitten avgor vem som far dem. Jag och Knut hade med oss 4 st stora vaskor med klader. Vagde oover 80 kg... Grace hade med sig och aven hennes van Aron, sa oj vad klader det blev. Alla fick nog minst 6 st plagg var i alla fall. Hur glada som helst.
 
Jag vill ta tillfalle att tacka alla som sponsrade med klader och dyligt. Ett stort tack till Astrio BK och Halmstads Fotbollsforbund for lagstallen och alla fotbollarna. Jag onskar ni kunde hort skriken nar jag tog fram fotbollarna. Helt galet!
Tack till Johan Akerstrom och alla pa foretagen IMSO! Glasogonen blev en stor hiit! Nu kanske jag kan fa ha mina ifred lite.
 
Flera av pojkarna sa att detta var dem basta julen de nagonsin haft i hela deras liv. och jag kanner mig sa oerhort tacksam for att ha fa varit med och delat den med dem. och tack till alla som har gjort det mojligt!
 
En flicka fran det stora barnhemmet Scola som jag har kommit valdigt valdigt narma ville jag och Knut ocksa ge nagot litet speciellt till julklapp. Scola ar 21 ar och varldens mest ambisiosa och drivande tjej. Man kan inte frsta henned bakgrund nar man ser henne idag, Man skulle kunna basera en hel film pa hennes liv. Ialla fall forsoker hon skaffa ett extra jobb just nu vid sidan om studierna, och for det behover hon ett ekorkort. Pengar ar som sagt allatid ett promlem for  barnhemsbarn. De har inga slakningar eller famlij som kan hjalpa dem nar de blir aldre. Sa jag och knut sa att vi ska betala for hennes korlektioner och korkort. Oj vad glad hon blev. Tararna valdefram och hon kunde inte prata.  JAg sa att hon inte behovde saga natt for man sag pa henne vad hon menade. Aven hon sa att det har var hennes basta jul nagonsin.
 
Kl 00.00 igar natt skrek vi in Julen. Vid tolvslaget stod vi ute redo med bongotrummarna och skrek for full hals. Det ar tydligen sa de firar in Jesu fodelse. Helt galet, alla skrek och dansade, hoppande upp och ner fran taket. Kanske ska infora denna tradition i Sverige?
 
Idag sa tog Makau, Sebastion och stora Antony oss till det stallet dar Grace forst hittad dem. Inte mycket att saga. En grand med kartonger, Samlingar av glasflaskor och plast. Det bor fortfarande nagra dar runt ett 10 tal. men alla ar over 18 ar. Antony intruducerade mig for den aldsta, Han som "agde" stallet. Han berattade att han var den enda som valkomnat dem att sova dar mednas alla andra hade bara jabgat bort dem eller ropat pa polisen. VI kopte lite majsmjol. brod och juice till dem. Det minsta vi kunde gora.
 
Nu ar det dags for kvalls mat. Lyckade till dem med att kopa kykling!
 

Dec. 21, 2013

oj oj vad dagarna flyger. Igår var vi på splash, ett vattenland lite utanför nairobi. vilket projekt det va att ta sig dig men väl där var det mycket uppskattat.


det är så roliga. vid lunchtid så ville vi skämma bort dem med lite handburgare. men när vi berättde det va det inte alls populärt. "don't they have ugali and sukumawiki?" sa i princip alla. det är den maten de får exakt varje dag. slutade ialla fall med burgare och fishfingers. fanns ingen kenyansk mat. men de va gott tyckte dem. speciellt tartarsåsen.

vi har köpt lite hygienartiklar alla. tandborstar, tandkräm, tvål, lotion m.m. behövs alltid. har också börjat att köpa nya slippers och skor. när jag va här i juni köpte jag nya skor och slippers till dem alla. de är alla sönder använda. ... dessa pojkar och mlolongos vägar äter skor. helt sjukt.

bild från en liten tur i mlolongo. man får ofta ett stort följe efter sig.


Fredrik visar hur glada denär för sina nya myggnät.


här är vi i utkanten av Kibera, nairobis största slumområde. det får Mlolongo att kännas säkert...



idag hade vi ett boardmeeting för Jia courage. togs upp en del viktiga punkter som jag kommer återkomma om.

hoppas ni har det bra där hemma. God jul på er!



Mlolongo

TVa dagar har redan flygit forbi. Flygresan gick bra men en liten forsening vid landningen bara. Mbonge ( han som jag ar skolsponsor till) motte upp oss tillsammans med en taxi vid flygplatsen. Var sa roligt att traffa honom igen! Vi var framme i Mlolongo ca kl 06.00 Mandag morgon.
 
Vi bor pa Hotel Caphill i Mlolongo. Inte mkt att saga om det... En sang har vi i alla fall. Vi sov i nagra timmar och begav oss sedan till Courage House. Jag skulle visa vagen vilket ladde till att vi kom vilse... Tva av pojkarna Simon och Mbonge kom och hamtade upp oss vid det stora supermarket Peter Mulai. Sa kul det va att traffa alla igen. Manga kramar och fistbumps senare blev det en typisk kenyansk lunch bestaende av ris, potatis, kal, tomat och lok.
 
Dessa forsta tva dagarna har vi mest vandrat runt i Mlolongo for att visa Knut allting. Och pojkarna visar mer an garna runt oss.
 
Lite har vi hunnit inhandla for alla pengar som skanktes. 15 nya myggnat till deras sangar bland annat. Vilket ar ett maste, malaria finns i omradet. Forra gangen jag var har var det 2 av pojkarna som fick det. Har aven handlat lite mat och borjat planera lite smatt for julklappar. Jag hade med mig massa foton som jag skrivit ut fran min forra resa som jag ville ge dem. Sa vi har kopt ett litet fotoalbum var till dem sa det har natt att satta dem i. Det kanske kan tyckes som en onodig grej men kom ihag att inte manga av dessa pojkarna har hela familjer, och de har knappt nagot som paminner om deras liv eller familjer. Darfor betyder de foton som de far sa oerhort mycket for dem. Hemma tas foton hit och dit och tas helt forgivet. Dessa pojkarna uppskattar verkligen dem.
 
Nu ska vi tillabaka till Courage house for lite middag. Imon kanske vi ska en svang till Nairobi.
 
Ta hand om Sverige och ta inget forgivet!

Dagen före dagen!

Imorgon bär det av. Hatar verkligen dagen innan resa, allt känns stressigt och det är alltid något man har glömt. Men som tur är går det mesta att få tag i i andra länder också.
 
Vårat flyg går 14.45 från Kastrup. Vi mellanlandar i Cairo sen är då slutdestinationen Nairobi. Pratade med George igår och han har bokat ett hotell till oss i Mlolongo.
Fick även reda på att grundaren Grace också kommer tillbringa julen på Courage House. Hon anländer den 19:e. Ska bli väldigt spännande att träffa henne med.
 
Min vän Julia som introducerade barnhemmet för mig ska också ner till dem men inte förrän i Januari. Hon kommer att fira julen i Tanzania, där hon själv tagit några pojkar från gatan och försöker göra livet bättre för dem. Följ gärna hennes blogg med, hon skriver ofta om pojkarna på Courage House.
 
http://ecodance.blogspot.se/ 
 
Här är en bild från resan till Lake Naivasha som jag och Julia gjorde med dem förra gången. Han till vänster heter Joseph Mbonge. Det är honom som jag är skolsponsor till. Till höger har vi energiknippet Simon. Båda har på sig sina nya kläder som jag hade med mig från Sverige.
 
Soon I'm with them!
 

Bara 10 dagar kvar!

Så var det bara 10 dagar kvar tills flyget kommer ta oss från Kastrup Köpenhamn till Nairobi Kenyatta Airport.
VI kommer att anlända kl 03.35 på måndag morgon 16/12. Lite problem har uppstått vid ankomsten. Vi skulle egentligen blivit hämtade av en vän till mig och sovit hos honom första natten men han fick förhinder. Talade med George (barnhemmets föreståndare) idag och han ska kolla upp ett litet Hotell som ligger i närheten av barnhemmet som han tror är öppet 24/7. Så det ska nog gå bra.
 
Här är en bild på Lille Antony (finns två Antony, lille och store) som står och gör chapati bröd (en mix mellan pannkaka och tortilla)  till oss alla. I bakgrunden ser ni Fredric som hjälper Christine att steka bröden.
 
 
Jag hoppas jag får in tillräckligt med pengar så vi kan skämma bort dem på julafton och sedan ha lite att lägga undan för att spara till deras framtida hus. Drömmen är att köpa ett eget hus till dem så de ska slippa hyra. Oj vad fint det skulle vara. Men ett steg i taget...
 
 
 

Julmarknad och insamling!

Så var det inte ens 2 veckor kvar tills jag och min respektive Knútur ska ner till mina pojkar i Mlolongo Kenya, den 15 dec bär det av. Så jag tyckte det var dags att väcka liv i bloggen så de som vill kan följa oss på vår vistelse på barnhemmet JIA Courage House. 
 
Igår var det julskyltning i Halmstad och vi hade fått tillåtelse att ha ett litet stånd på Lilla torgs julmarknad. Kl 14-19 stod vi och sålde egengjorda makrame-smycken, hemmabakat julgodis, kaffe och surdegsbullar. Ett stort tack till Engdahls surdegsbageri för sponsringen med bullarna. 
 
Tusen tack till alla som handlade och sponsrade. Slutsumman var över förväntan och det kommer gå till så mycket gott! Jag kommer att hålla er uppdaterade om vad pengarna går till här på bloggen och lägga upp bilder så ofta jag kan. 
 
Jag vill även ge ett stort tack till MIO Möbler i Halmstad som sponsrade 2000 kr till Courage House. Allt för generöst, och tack för att ni är en så bra arbetsplats!
 
 
 
 
Jag avslutar med en av mina favoritstuder med pojkarna. En av många danspass innan läggdags.
Saknar dem så!

JIA Courage children's center

Här kommer lite fakta och bakgrunden till JIA Courage.

År 2009 var Grace Kan från London på besök i Kenya på ett av förorten Mlolongos barnhem Heritage of faith and hope. Där bor ca 100 st barn både pojkar och flickor. Grace såg att det fortfarande fanns ett stort problem med alla gatupojkar som fanns kvar och ville göra någonting åt det.

 

2010 startade Grace tillsammans med George (han är kenyan) upp barnhemmet JIA Courage som idag har 20 st pojkar i åldern 10-22 år. Alla pojkar går i skolan, varav 3 på boardingschool, som är motsvarande gymnasiet. Det är Grace och Julia Snive från Tranås som sponsrar den största delen av detta barnhem just nu. De betalar löner till George, Christine och Monica som jobbar med barnen varje dag. De är alla från och bosatta i Mlolongo. Det är George som sköter det administrativa och har ansvar för alla pojkarna. Christine lagar all mat och städar och Monica som precis börjat jobba där tar hand om tvätten och hjälper till att städa.

 

De första pojkarna som kom att bo på JIA Courage hittades utav Grace. Det finns ett område i Mlolongo där alla gatupojkar samlas och bor tillsammans. Hon tog med sig dem som ville börja i skolan och få ett nytt bättre liv. Allt eftersom har nya pojkar kommit till hemmet, några som George har tag dit eller andra som hjälpt pojkarna att få det bättre.

 

De flesta av dessa pojkar hamnade på gatan genom att de rymde hemifrån. De har blivit allt från fysiskt, psykiskt och sexuellt misshandlade i sina hem och tillslut inte stått ut längre. Livet på gatan har varierat för dem, vissa har bara bott där någon dag medan vissa har levt där i 6 år. Droger, kriminalitet och misshandel har förekommit hos nästa dem alla. Vanliga droger är lim, marijuana, alkohol och katt.

 

Men något som alla dess pojkar har gemensamt är viljan att förändras. De vill alla gå i skolan och göra så bra de kan. Deras största intresse är fotboll och dans. De är alla varma och välkomnande och de flesta delar gärna med sig om sitt förflutna.

 

Det är långa dagar för pojkarna hela veckan. De går i skolan mån-lör och böjar kl 06.30 och slutar 17.30. Efter det så är det läxor som ska göras. Tack vara att Monica börjat jobba så får pojkarna lite mera fritid efter som de slipper tvätta sina lakan och kläder. Mer tid till studier och att ha kul och må bra.

 

 

Lite kostnader för JIA Courage:

Skolavgift för Pre unit till klass 8 (låg-,mellan-, och högstadie) 220 kr/mån.

Hyra för huset 2500 kr/mån.

Georges lön: ca1500kr/mån

Christines lön: 800kr/mån

Monicas lön: 500kr/mån

Andra regelbundna kostnader som hemmet har är vatten, el och mat.

 

Pengarna som skänks sätts in på JIA Courages egna bankkonto. Jag skickar pengar regelbundet varje månad till Julia Snives bankkonto. Hon för sedan över pengarna till Marie Halldin som jobbar på Svenska skolan i Nairobi, som sedan sätter in pengarna på JIA Courage konto. Låter kanske omständigt, men genom Maries konto så skickar vi pengarna gratis från svenskt konto till kenyanskt. Vanliga banker tar nämligen en avgift när man överför mellan utländska konton och då försvinner ju pengar på vägen vilket vi vill undvika. Inga mellankostnader. Vi får Kvitton och foton som bevis på vad pengarna går till. Julia åker ner 1-2 gånger om året för att hälsa på och se så att allt går rätt till. Vi har direkt kontakt med George året om. 


Hälsokontroll!

För de som är intresserade så kommer jag att fortsätta skriva här om pojkarna på JIA Courage House. Så att ni som sponsrar dem vet vad som händer. 
 
 
 
Denna veckan ska alla pojkarna göra en hälsokontroll hos deras doktor. Detta var någon som jag och Julia diskuterade i förra veckan och tyckte var mycket nödvändigt. De kommer att kosta ca 30 kr /pers och då får vi reda på vikt, längd, allergier, HIV-test, andra sjukdomar m.m. Eftersom några av pojkarnas föräldrar har HIV och några klagar över magont när de äter viss mat så är det viktigt att vi får denna informationen. Pengarna till detta har vi fått genom en av Julias vänner. Får reda på resultatet på fredag eller lördag. Håll tummarna allihop!
 
Julia och Grace är de som betalar George och Christines löner. Christine har ca 800 kr/mån och George har lite mer, kommer inte ihåg siffran just nu. Denna veckan kommer även en tredje person att börja jobba hos dem, Monica som kommer att vara där 3 gånger i veckan, kl 8-15, och tvätta pojkarnas kläder och sopa golvet. Hon kommer att få ca 500kr/mån. Detta låter kanske lite men det är en rätt normal lön i Kenya.
 
VI tyckte det var nödvändigt att anställa någon som tvättar deras kläder. De äldsta pojkarna kan tvätta sina helt okej men de små som är 9-10 blir aldrig riktigt rena. Och så vill vi ge dem lite mera fritid när de kommer hem från skolan. De börjar skolan kl 06.30 och slutar 17.30. Lördagar går det bara 08-16. Efter det måste alla läxor göras och sedan ska de hinna tvätta och städa rummet. Inget utrymme för lek. Men nu så blir det förhoppningsvis andra bullar!
 
 
 

2 underbara veckor.

Två veckor gick alldeles för snabbt. Har varit med om så mycket med dagarna flög förbi så otrolig fort. Sista dagen fick jag inte lov att gå och lägga mig för pojkarna, för de vill inte det skulle bli morgon för då skulle jag ju åka. De är så underbara, vi satt uppe halva natten och delade historier i stället. De delar gärna med sig om sina  privata historier men man kan knappt förstå hur de har haft det när man sitter och pratar med dem. Underbara pojkar som berättar om droger, beroende, kriminalitet och övergrepp...
 
Just nu har alla pojkar varsin sponsor för grundskolan. Det kostar 220 kr/mån. Jag är sponsor för Joseph Mbonge, 17 år. Nästa år börjar han, Jimmy och Antoni high school (internatskola). Jag och min familj kommer att sponsra Mbonges 4 år på internatskolan men Jimmy och Antoni behöver fortfarande någon som kan hjälpa dem. 
 
 
Jimmy (längst till höger på bilderna i röd tröja) är 17 år. Tjejtjusaren själv och bäst i klassen på nästan alla ämnen. Matte är han bästa ämne och det är till honom alla andra pojkarna går till om de behöver hjälp men läxorna. Han vill jobba som revisor i framtiden ( tror han blivit inspirerad av Grace, grundaren till JIA Courage, Hon jobbar som revisor i London). Han har en oerhörd förmåga att fokusera när allt runt omkring honom är kaos. Nog därför han är bäst i klassen och skolan. 
 
Antoni (till vänster i bild med blå tröja) är 16 år och solskenet själv. Hans leende får vem som helst att le tillbaka. Det är även han som var Grace inspirations källa att starta hela barnhemmet. Grace var på besök 2009 i ett av de störra barnhemmet i Mlolongo och såg alla gatapojkar som fortfarande fanns kvar. Hon började prata med Antoni och blev så positivt överraskad av honom. Han var den ända av alla gatupojkarna som inte tog droger (lim, alkohol, marijana, bensin m.m). Han var en av de första pojkarna som togs in på JIA Courage. 
Antoni är väldens största fotbollsfreak. Han har koll på varenda lag och match som spelas. Och det är ofta han försvinner till sitt rum för att lyssna på en match på en radio som han har fått låna av en lärare. 
 
Internatet är i 4 år. Man betalar terminsvis och beroende på vilken skola man kommer in på så varigerar summan. Om någon ut av er som läser detta skulle vara intresserade att hjälpa till att sponsra någon av dessa underbara pojkar hör av er till mig här eller på min mail eller mobil.
 
friida_4@hotmail.com
0768 72 00 93
 
Det är helt okej att bara sponsra en liten del av skolan med. 1/2, 1/3, 1/4 osv. Flera familjer får gärna hjälpas åt så blir inte utgiften så stor. 
 
 

Mega inlagg men hall ut!

Helgen spenderades runt om lake Naivasha. Vi akte tidigt med bussen fran Mlolongo och vart forsta stopp var en utsiktsplats over Rift Valley. Efter det bar det av till Hell's gate for lite safari och klattring ner i en gammal flod. Vi sag allt fran giraffer, baianer, zebror, hyenor, antiloper, gazeller, flamingos och vartsvin. Klattringen ner var bland det roligaste pa lange. Alla skulle verkligen med, 4 arige Dennis slangdes fran famn till famn och Mama Christine i hennes nya fin klanning, klackskor och peruk...Herre jesus!
 
Innan campingen besokte vi ocksa en varm kalla. Angan som kom ut gjorde det varm och gott runt om sa dar satt alla och bastade ett tag. Talten var stora och fina och vi sov 2-3 pers i varje. Forsta gangen for de flesta att talta och de sma var radda att lejonen och hyenorna skulle ta dem pa natten. Men allt gick sa bra sa. Men att ga pa toa i ett hal ar fasen en konst i sig sjalv. Pa Courage House ar jag och julia i alla fall bortskamda med en toa stol, aven om det inte finns nagon ring eller spolfunktion sa ar den mycket val uppskattad.

Sondagen  bjod pa bad i pool och cykling. Blev lite simmlektioner med de sma de aldra kan ta sig fram med vilken simstil de anvander vet jag inte. Nagon blandning av hundsim och crawl... Cyklade sakert 10 km sen pa eftermiddagen och alla utom 2 av pojkarna trillade nagon gang. Har aldrig sett nagon njuta sa mycket av att cykla som de pojkarna. Underbart att se!
 
Mandag till tisdag var jag och Julia i Nairobi tillsammans med Scola, 21 ar. En tjej fran det stora barnhemmet Heritage of faith. Mandagen blev det lite shopping och ett besok pa Bomas of Kenya, en show med traditionella afrikanska danser.
 
Vi sov over i Maries och Thomas jatte fina hus i Lavington. De jobbar for svenskaskolan men ar hemma i sverige for tillfallet sa vi kunde sova dar. Bortskamda med varmvatten och rinnande dusch, riktig toa och bra sang. Bara efter snart 2 veckor sa uppskattar man det jag sa ofta tar for givet hemma i Sverige. Det for fosta gangen jag kunde ducha riktig, annars ar det en hink och skopa som galler.
 
Pa tisdagen motte Scola upp och igen och vi tog en snabb svang inom ett av slumomradena i Nairobi, Kawangware (med reservation for stavningen). Haidar, Simon,Antoni och Felix ar dar i fran. Jag tyckte Mlolongo var fattig men dar har de i alla fall stenhus att bo i, har ar det platskjul och egetbygge som galler...
Efter det forstsatte vi med lite marknader med Scola som guide.
 
Alla barn har en unik historia. I prinsip alla har blivit utnyttjade pa natt vis, fysiskt med slag, psykiskt eller sexuellt. En av pojkarna Elijah av varit med i ett av Nairobis storsta gangster gang. Han foddes pa gatan, hans mamma var gatuflicka. Han bar vapen och transporterade vapen redan vid ca 13 ars alder. Inget barn ska behova ga igenom nagot sadant. Manga av dem har haft foraldrar eller familj som salgit dem och darfor fatt dem att rymma hemmifran.
 
Aven fast de har ett stalle att bo pa, far mat och skola sa ar vadagen valdigt tuff. Mandag till lordag gar de i skolan. 06.30-17.30 dar lararna slar dem om de gor nagot fel eller svarar fel pa proven (for alla vet ju att man blir jatte smart om nagon slar en med pinne...) Efter det maste alla laxor goras och sedan tvatten. Det ar inte mycket fritid de har. Sondagen ar den enda lediga dagen och inte ens da ar det helt lediga, da ar det dags for kyrkan och de som inte hunnit tvatta m.m for gora det da. Barnen hemma i sveriga ska vara sa odmjuka och taksamma for det de har. Efter detta besoket ar jag det i alla fall...
 

Utflykts dags!

 

Never ending story...

Oj vad det har hant mycket pa fa dagar. Igar kom antligen madrasserna som vi bestallde!! Alla pojkar har nu varsin egen ny madrass. De gamla hade vittrat sonder for langesedan och stank av mogel. Som madrassforsaljare i sverige kanner jag en skyldighet att skaffa nya till dem :P I vanliga falla brukar alla pojkar vakna av sig sjalva vid 05 innan skolan, men idag fick vi dra upp dem. Fragade Mbonge hur han hade sovot inatt, han sa att han sovit HELA natten, vilket han inte brukar gora. Kul att hora.
 
Igar fick jag och Julia att infall att kopa lite presenter till alla pojkarna. De har inte manga agodelar var. Vi kopte varsin lite gympapase till dem och fyllde den med tval, deodorant, toalettpapper, pennor, tanborstar, lakan, tuggummi, kalsonger och strumpor. Varje rum fick aven en gemensam present med en tvattbalja, tvattmedel, tandkram, lotion, kortlek, skoputts,puttborste, gardiner och en harborste. De blev sa glade over pasarna, speciellt for att de var deras favorit fotbollslag pa dem!
 
Igar nar jag och Julia var och hadlade pa supermarketen hande nagot underbart. Jag borjade prata med en man vid kassan (tror han var indier). Han hade ett stort foretag har i nairobi och nar jag berattade om pojkarna for honom ville han mer an garna hjalpa till att sponsra dem. Han har redan skankt 15 000 KES, vilket ar ca 1200 kr. Den finns goda manniskor dar ute i varlden!
 
Imorgon blir en spannande dag. Vi ska ta med alla pojkar pa en lite mini semester. Vi ska till Lake Naivasha som ligger nagra timmar utanfor nairobi. Dar kommer vi ga pa safari, bada i hotsprings, pool, hiking och talta. Blir deras forst stora utflykt! Kommer bli sa kul att ta med dem dit! Pengarna som skanktes av mannen jag motte kommer ga till denna resan.
 
Idag har vi varit med hela skolan pa The african child day, som ar en tavling for ca 10 skolor. De tavlar i dans, sang, poesi och stafett. Jag fick ansvaret for sanggruppen. Det roliga var att nar vi kommer fram till ratt stalle sa blev jag tillfragad om jag kunde hjalpa till att vara domare for det fattades en. Sa dar satt jag och bedomde sanger pa swahili, forstod inte mkt men kul att hjalpta till.
Var skola Heritage of faith and hope fick 1a pris for songen och 2a pris vid stafetten. Allt som allt sa kom de pa 2a plats av 10 skolar! A good day!
 
De pengarna som jag hade med mig hit har nu aven gatt till alla madrasser, ett par nya sneakers till alla och annu mera kokssaker. Efter som de precis har flyttat in i ett nytt hus sa behovs det nya saker hela tiden. Neverending story... Nar vi kopt en sak till pojkarna sa marker vi att de behover nagot annat och efter den nagot annat. Det slutar aldrig... De som kanner att de skulle vilja bidra med nagot for att hjalpta till sa sag bara till. Jag ar har till den 23e Juli.

Musungo Musungo! (Viting Viting)

Dagarna ar langa men de bara fyger forbi. Jag och Julia ar uppe kl 05 varje mogon for att gora frukost till pojkarna. Igar fick de aggrora med tomat och lok, idag blev det grot och lite avocado. I vanliga fall sa ater det bara lite brod och te. Christine som lagar deras mat borjar inte forren kl 7 och deras skola borjar kl 06.30 och de slutar kl 17.00. Och jag klagade nar man gick 8-16 i skolan...
 
Igar delade vi ut alla kladerna, och det var mycket populart. Tror alla fick misnt tre plagg var och ett fotbollsstall som var valdigt uppskattat. Ska forsoka lagga upp bilder pa pojkarna med kladerna. De tackar sa hemskt mycket till alla som skankt klader. Jag berattar for varje pojka vems klader de har fatt, sa de har ett namn att tacka. Och tusen tack Astrio for fotbollskladerna, Ska skicka en lagbild fran dem till er nar jag kommer hem.
 
Igar var vi och besokte madrassfabriken, liten skillnad pa fabrikerna har och hemma. Nu har vi i alla fall bestallt 19 madrasser till som ska levereras vid lunch idag. Sa ikvall kommer alla sova som kungar!
 
Igar kvall var vi ute med 5 st av pojkarna for lite kvallsshopping. De som  inte fick nagra shorts vil kladutdelningen skulle fa hadla ett par och alla pojkarna ska aven fa ett par nya sneakers. De sliter ut skor sa snabbt har. Finns inga riktiga vagar i Mlolongo. Vagarna ar gropiga och steninga, damm och skrap overallt.
 
Imorse var vi med pa en mattelektion for de som gar i 7e klass. Herregud sa duktika de ar, uppmarksamma och smarta. Sjalv har jag glomt bort allt de gar igenom. Ar valdigt imponerad.
 
Nar jag skrivit klart har idag sa ska vi ut och kopa farg for att mala nagra rum med, ska aven kopa lite gardiner och bra att ha grejer till koket.
 
Ska forsoka lagga in bilder!

RSS 2.0