fridayeveryday

Jambo allihopa!

igar var dagen fullspackad. Jag och knut borjade morgonen med att storhandla mat tillsammans med tre av pojkarna, JImmy, Mbonge och Lille Antony. Gronsaker, frukt, juice, soda, snacks, 7 kg kott m.m. De ater inte kott sa ofta sa nar det val far det sa ar det stora leenden. Tror de ater kott kanske 3 eller max 4 ganger i manaden. Inte undra pa att vissa ar sa sma. Men det ar ocksa mycket dyrt med kott for dem. Forhoppningsvis sa kam vi fa in lite fler manadsgivare sa kan de fa lite battre vardagsmat med.

 

Det blev kottgryta med Chapati till lunch. Senare pa eftermiddag/kvallen sa var det dags for klad och julklapps utdelning. Vid all sorts av utdelning av klader sitter alla pojkarna i en ring i vardagsrummet. Kladerna och dem som delar ut dem sitter i mitten och haller upp ett plagg. Fragar vem som vill ha/behover den och sa haller de som vill upp handen. Den som sitter i mitten avgor vem som far dem. Jag och Knut hade med oss 4 st stora vaskor med klader. Vagde oover 80 kg... Grace hade med sig och aven hennes van Aron, sa oj vad klader det blev. Alla fick nog minst 6 st plagg var i alla fall. Hur glada som helst.

 

Jag vill ta tillfalle att tacka alla som sponsrade med klader och dyligt. Ett stort tack till Astrio BK och Halmstads Fotbollsforbund for lagstallen och alla fotbollarna. Jag onskar ni kunde hort skriken nar jag tog fram fotbollarna. Helt galet!

Tack till Johan Akerstrom och alla pa foretagen IMSO! Glasogonen blev en stor hiit! Nu kanske jag kan fa ha mina ifred lite.

 

Flera av pojkarna sa att detta var dem basta julen de nagonsin haft i hela deras liv. och jag kanner mig sa oerhort tacksam for att ha fa varit med och delat den med dem. och tack till alla som har gjort det mojligt!

 

En flicka fran det stora barnhemmet Scola som jag har kommit valdigt valdigt narma ville jag och Knut ocksa ge nagot litet speciellt till julklapp. Scola ar 21 ar och varldens mest ambisiosa och drivande tjej. Man kan inte frsta henned bakgrund nar man ser henne idag, Man skulle kunna basera en hel film pa hennes liv. Ialla fall forsoker hon skaffa ett extra jobb just nu vid sidan om studierna, och for det behover hon ett ekorkort. Pengar ar som sagt allatid ett promlem for  barnhemsbarn. De har inga slakningar eller famlij som kan hjalpa dem nar de blir aldre. Sa jag och knut sa att vi ska betala for hennes korlektioner och korkort. Oj vad glad hon blev. Tararna valdefram och hon kunde inte prata.  JAg sa att hon inte behovde saga natt for man sag pa henne vad hon menade. Aven hon sa att det har var hennes basta jul nagonsin.

 

Kl 00.00 igar natt skrek vi in Julen. Vid tolvslaget stod vi ute redo med bongotrummarna och skrek for full hals. Det ar tydligen sa de firar in Jesu fodelse. Helt galet, alla skrek och dansade, hoppande upp och ner fran taket. Kanske ska infora denna tradition i Sverige?

 

Idag sa tog Makau, Sebastion och stora Antony oss till det stallet dar Grace forst hittad dem. Inte mycket att saga. En grand med kartonger, Samlingar av glasflaskor och plast. Det bor fortfarande nagra dar runt ett 10 tal. men alla ar over 18 ar. Antony intruducerade mig for den aldsta, Han som "agde" stallet. Han berattade att han var den enda som valkomnat dem att sova dar mednas alla andra hade bara jabgat bort dem eller ropat pa polisen. VI kopte lite majsmjol. brod och juice till dem. Det minsta vi kunde gora.

 

Nu ar det dags for kvalls mat. Lyckade till dem med att kopa kykling!

 

TVa dagar har redan flygit forbi. Flygresan gick bra men en liten forsening vid landningen bara. Mbonge ( han som jag ar skolsponsor till) motte upp oss tillsammans med en taxi vid flygplatsen. Var sa roligt att traffa honom igen! Vi var framme i Mlolongo ca kl 06.00 Mandag morgon.

 

Vi bor pa Hotel Caphill i Mlolongo. Inte mkt att saga om det... En sang har vi i alla fall. Vi sov i nagra timmar och begav oss sedan till Courage House. Jag skulle visa vagen vilket ladde till att vi kom vilse... Tva av pojkarna Simon och Mbonge kom och hamtade upp oss vid det stora supermarket Peter Mulai. Sa kul det va att traffa alla igen. Manga kramar och fistbumps senare blev det en typisk kenyansk lunch bestaende av ris, potatis, kal, tomat och lok.

 

Dessa forsta tva dagarna har vi mest vandrat runt i Mlolongo for att visa Knut allting. Och pojkarna visar mer an garna runt oss.

 

Lite har vi hunnit inhandla for alla pengar som skanktes. 15 nya myggnat till deras sangar bland annat. Vilket ar ett maste, malaria finns i omradet. Forra gangen jag var har var det 2 av pojkarna som fick det. Har aven handlat lite mat och borjat planera lite smatt for julklappar. Jag hade med mig massa foton som jag skrivit ut fran min forra resa som jag ville ge dem. Sa vi har kopt ett litet fotoalbum var till dem sa det har natt att satta dem i. Det kanske kan tyckes som en onodig grej men kom ihag att inte manga av dessa pojkarna har hela familjer, och de har knappt nagot som paminner om deras liv eller familjer. Darfor betyder de foton som de far sa oerhort mycket for dem. Hemma tas foton hit och dit och tas helt forgivet. Dessa pojkarna uppskattar verkligen dem.

 

Nu ska vi tillabaka till Courage house for lite middag. Imon kanske vi ska en svang till Nairobi.

 

Ta hand om Sverige och ta inget forgivet!

Imorgon bär det av. Hatar verkligen dagen innan resa, allt känns stressigt och det är alltid något man har glömt. Men som tur är går det mesta att få tag i i andra länder också.

 

Vårat flyg går 14.45 från Kastrup. Vi mellanlandar i Cairo sen är då slutdestinationen Nairobi. Pratade med George igår och han har bokat ett hotell till oss i Mlolongo.

Fick även reda på att grundaren Grace också kommer tillbringa julen på Courage House. Hon anländer den 19:e. Ska bli väldigt spännande att träffa henne med.

 

Min vän Julia som introducerade barnhemmet för mig ska också ner till dem men inte förrän i Januari. Hon kommer att fira julen i Tanzania, där hon själv tagit några pojkar från gatan och försöker göra livet bättre för dem. Följ gärna hennes blogg med, hon skriver ofta om pojkarna på Courage House.

 

http://ecodance.blogspot.se/ 

 

Här är en bild från resan till Lake Naivasha som jag och Julia gjorde med dem förra gången. Han till vänster heter Joseph Mbonge. Det är honom som jag är skolsponsor till. Till höger har vi energiknippet Simon. Båda har på sig sina nya kläder som jag hade med mig från Sverige.

Så var det bara 10 dagar kvar tills flyget kommer ta oss från Kastrup Köpenhamn till Nairobi Kenyatta Airport.

VI kommer att anlända kl 03.35 på måndag morgon 16/12. Lite problem har uppstått vid ankomsten. Vi skulle egentligen blivit hämtade av en vän till mig och sovit hos honom första natten men han fick förhinder. Talade med George (barnhemmets föreståndare) idag och han ska kolla upp ett litet Hotell som ligger i närheten av barnhemmet som han tror är öppet 24/7. Så det ska nog gå bra.

 

Här är en bild på Lille Antony (finns två Antony, lille och store) som står och gör chapati bröd (en mix mellan pannkaka och tortilla)  till oss alla. I bakgrunden ser ni Fredric som hjälper Christine att steka bröden.

 

Så var det inte ens 2 veckor kvar tills jag och min respektive Knútur ska ner till mina pojkar i Mlolongo Kenya, den 15 dec bär det av. Så jag tyckte det var dags att väcka liv i bloggen så de som vill kan följa oss på vår vistelse på barnhemmet JIA Courage House. 

 

Igår var det julskyltning i Halmstad och vi hade fått tillåtelse att ha ett litet stånd på Lilla torgs julmarknad. Kl 14-19 stod vi och sålde egengjorda makrame-smycken, hemmabakat julgodis, kaffe och surdegsbullar. Ett stort tack till Engdahls surdegsbageri för sponsringen med bullarna. 

 

Tusen tack till alla som handlade och sponsrade. Slutsumman var över förväntan och det kommer gå till så mycket gott! Jag kommer att hålla er uppdaterade om vad pengarna går till här på bloggen och lägga upp bilder så ofta jag kan. 

 

Jag vill även ge ett stort tack till MIO Möbler i Halmstad som sponsrade 2000 kr till Courage House. Allt för generöst, och tack för att ni är en så bra arbetsplats!