Älskade Courage!
(Brian, en av de nytillkomna. han är 13 år men ser ut som 8 . båda hans föräldrar misshandlade honom och hans rygg ser ut som ett kamouflage mönster... trots det är han så glad hela tiden...)juldagen firade vi med ännu en brakmiddag. köpte 4st stora tuppar som blev en mkt fin gryta. I förra inlägget skrev jag att de får kött kanske 3 gånger i mån men enligt många av pojkarna så är ca 3 gånger om året mer rätt... de måste få i sig mer protin på nått sätt. kött, ägg etc. men kött är dyrt... så om någon av er skulle vilja bli månads sponsor till maten så är det bara att shoa till!
(så här snygga blev dr i sina nya fotbollskläder. alla blev tyvärr inte med på fotot)den 26e ville jag och knut laga mat till alla. Spagetti blev det såklart! och oj så uppskattat det var. skrapade tallrikar ville ha mer och ca 4-5 kg spagetti gick åt. i kenya är pasta dyrare än ris. 
fredagen spendrade vi i nairobi med Nelson och Scola. vi handlade nya skor till alla pojkarna. allid ett projekt att handla till så många. har även köpt lite skolskor till de som inte hade. ett stort problem har uppstått i courage house byggnaden. deras vattentank som står på taket över ett av sovrummen har gjort så att taket börjat mögla. Mbonge som sover i det rummet berättde tidigare för mig att han har haft problem med hosta de senaste dagarna. när jag kollar i hans säng så ligger det massa vitt puder där. Det är möglet som trillar ner från taket och som Mbonge förmodligen andas in när han sover. såg detta i förrgår och ville göra nått åt det så snabbt son möjligt så att dr inte blir stående när jag åkt. personalen är jätte bra med afrikaner är fan inte snabba. så igår innan vi åkte till flyget så gick jag och köpte färg, pensel och metalskrapa. så vår snickare kunde sätta igår redan igår morse. Detta är ju bara en short fix men mer hans det inte. nu trillar det inte direkt ner på dem i alla fall. jag hoppas för allt i världen att vi inte behöver riva nått...nu är vi framme i Colombo, sri lanka. vilket ombyte! känns fortfarande lite svårt att njuta av allt det lyxiga fullt ut ( hotellet är sjukt fint). Men får hoppas att jag vänjer mig. 
Kommentarer
Trackback
