Lev som om du skulle dö imorgon!

Så var vi inne på vår 9:e vecka på Project Norway. Vi har jobb säkert fram till den 13 november sen vet vi inte riktigt hur planerna ser ut. Gilde har öppet fram till den 18 december och vi vill ha jobb så länge som möjligt. Problemet är att vi kanske inte får fulla veckor och bara jobb någon gång då och då. Och då vet vi inte om vi stannar kvar. Men det är framtidens problem, så shohej med dem så länge!


Idag var det jobb som vanligt, slit och släp och klipp och snagg! Men långhelgen är snart här, hela fredagen ledig samt lördag söndag. De ska spenderas på det absolut minst ansträngande sättet någonsin! Öppnar stark med Petras och mitt Mysteriet på Greveholm mataron på fredag, lite idol och film på kvällen.

Lördag blir att återhämta sig från fredagens filmtittade och inte mkt mer. Kanske kan planera in ett litet Hemsedal besök bara för att köpa min fina kask-mössa! Kan vara värt en ansträngning.



Lev som om du skulle dö imorgon!
Så är det många som säger, men hur många är det egentligen som gör det? Och de som inte gör det, vad hindrar dem?
Att leva som att det är den sista dagen i ens liv är något som man borde se som en självklarhet. Att var dag göra det man helst vill och känner för. Att alltid säga vad man tycker och känner. Vad är det som skrämmer folk från att göra det, man skulle ju må som allra bäst då.

Antagligen är det rädslan för att misslyckas! Att det inte blir som man tänkt sig, att bli nekad eller förvisad. Att bli förnedrad för det man tycker eller bli utstött för ens åsikter.

Men det värsta som kan hände är egentligen bara att det kan gå fel. Och vad är ett fel, ett misstag, ett nej för mycket när man kan få ett ja, lycka eller världens chans för mycket.

Hellre ett nej för mycket än ett ja för lite!
Jag är nog en av de människor som vill leva efter detta men fortfarande har några av dessa rädslorna kvar. Men ska den som ger sig!

Fridayeveryday

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0